Utnyttja den kompetens som redan finns genom att slussa patienterna rätt från början

Smärtor från rörelse- och stödjeorganen är vanligt förekommande [1,2] och utgör majoriteten av den smärtproblematik som patienter söker för inom primärvården [3,4]. Med begränsade resurser inom hälso- och sjukvården är det viktigt att man nyttjar vårdens kompetens på rätt sätt och slussar patienter till den vårdgivare som kan undersöka och bedöma patientens symptom [5]. Sjukgymnast som första bedömare kan frigöra läkarresurser [6] och flertal studier visar på att sjukgymnaster levererar en effektiv och säker vård [6-12].

Idag krävs det ingen läkarremiss att söka till sjukgymnast, men tyvärr är det bara varannan svensk som känner till det. Sjukgymnastförbundet har under de senaste åren försökt göra någonting åt detta och genomfört kampanjen ”Remissfritt.se” med syftet att sprida kunskapen ut i samhället, politikerna och tragiskt nog… även till vårdkollegor, tycker att remitterande/hänvisande sjukvårdspersonal borde känna till detta åtminstone?! Tyvärr så ser verkligheten annorlunda ut.

Kampanjen Remissfritt.se har satt sjukgymnastkåren i rörelse. Fler är engagerade i arbetet för att öka patienternas kunskap om oss, dussintals debattartiklar har skrivits av drivande sjukgymnaster som vill synliggöra yrkeskåren för patienterna så att de själva kan välja rätt vårdväg. Men för att få patienterna att välja rätt vård själv behöver samtliga professioner inom hälso- och sjukvården hjälpa dem att bryta det invanda mönstret som råder idag dvs. att man söker en läkare när man har ont någonstans.

Detta gäller inte bara för muskuloskeletala besvär, utan patienter behöver vägledning av kunnig personal för att veta ifall de ska söka vård eller inte, och i så fall VILKEN VÅRDINSTANS de ska söka till.

imagemap2

Bilden ovan (från brittisk kampanj ”Choose Better”) illustrerar ett exempel på varför det kan skapas ”falskt tryck” på akutmottagningar, vårdcentraler etc. Det är inte patienternas ansvar att de hamnat på fel instans, det är vi inom hälsosjukvården som inte är tillräckligt tydliga med var de ska gå. Men vet hänvisande sjukvårdspersonal på sjukvårdsupplysningen var de ska hänvisa patienterna?

Hur många på sjukvårdsupplysningen är det som hänvisar till en sjukgymnast direkt ifall patienter ringer och säger att de har ont i ryggen t.ex.?

Nu i veckan har det debatterats flitigt på Dagens Medicins hemsida om sjukgymnasters kompetens som första bedömare för patienter med neuromuskuloskeletala besvär. Författaren till debattartikeln argumenterar för hur specialistsjukgymnaster i primärvården som första instans skulle kunna sänka de höga hyrläkarkostnaderna genom att avlasta allmänläkarna.

Kommentarsfälten fylls både med inlägg som argumenterar för, blandat med försvarstal från de som misstror sjukgymnasters förmåga att vara förstabedömare vid neuromuskuloskeletala besvär. Flertal studier visar på att sjukgymnaster förser med en säker och effektiv vård [6-12]. Det finns redan nytänkande kollegor som arbetat med detta effektiviseringsförslag, dvs svenska läkare och sjukgymnaster som arbetat sida vid sida, dock har det inte slagit igenom som den nya standarden inom svensk sjukvård…ÄN.

Detta kan såklart upplevas som ett intrång på allmänläkarnas område, och inte konstigt att vissa läkare argumenterar emot sjukgymnasters kompetens som första bedömare för att behålla den höga status och position som delegeraren på toppen av sjukvårdens hierarki-trappa. Att föreslå en förändring att sjukgymnaster skulle kunna jobba sida vid sida med läkaren för en vårdeffektivisering kräver att allmänläkarna inte ser sjukgymnasterna som ett hot mot professionen. Istället för att ha ett revirtänk, är det nu dags att skrida över gränserna och sluta tänka på vad som är bäst för professionerna, men för en gång skull börja effektivisera sjukvården för patienternas skull. Tillsammans kan vi ha det helhetsperspektiv som kan saknas idag. Det är nu tid för att tänka HELA sjukvården som ett VI. Hälso- och sjukvården består nu av flera professioner som beter sig som individer och inte det team som det behöver vara för att utnyttja vårdens begränsade resurser på ett optimalt sätt. Vi arbetar för samma syfte, varför inte göra det tillsammans?

Sjukgymnasterna sträcker nu ut en hand till läkarkåren för ett ökat samarbete i primärvården med målet att effektivisera vården för ökad tillgänglighet för patienterna – frågan är nu om läkarkåren vill vara med?

Referenser

1. Statistics Sweden. Health and medical care 1980-2005. Stockholm: Statistics Sweden; 2006. Living conditions, report 113

2. Bergman S, Herrström P, Högström K, Petersson IF, Svensson B, Jacobsson LT. Chronic musculoskeletal pain, prevalence rates, and sociodemographic associations in a Swedish population study. J Rheumatol. 2001;28:1369-77.

3. Hasselstrom J, Liu-Palmgren J, Rasjo-Wraak G. Prevalence of pain in general practice. Eur J Pain 2002;6:375-85.

4. Rekola KE, Keinänen-Kiukaanniemi S, Takala J. Use of primary health services in sparsely populated country districts by patients with musculoskeletal symptoms: consultations with at physician. J Epidemiol Community Health.1993;47:153-7.

5. Tantau C. Accessing patient-centered care using the advanced access model. J Ambul Care Manage. 2009;32:32-43

6. Holdsworth LK , Webster VS, McFadyen AK, et al. What are the costs to NHS Scotland of self-referral to physiotherapy? Results of a national trial. Physiotherapy 2007;93:3–11.

7. Jette DU, Ardleigh K, Chandler K, McShea L. Decision-making ability of physical therapists: physical therapy intervention or medical referral. Phys Ther. 2006;86:1619-29.

8. Moore JH, McMillian DJ, Rosenthal MD, Weishaar MD. Risk determination for patients with direct access to physical therapy in military health care facilities. J Orthop Sports Phys Ther. 2005;35:674-8

9. Ludvigsson ML, Enthoven P. Evaluation of physiotherapist as primary assessors of patients with musculoskeletal disorders seeking primary health care. Phys ther. 2012;98(2):131-7

10. Deyle GD. Direct access physical therapy and diagnostic responsibility: the risk-to-benefit ratio. J Orthop Sports Phys Ther. 2006;36:632-4.

11. Childs JD, Whitman JM, Sizer PS, Pugia ML, Flynn TW, Delitto A. A description of physical therapists’ knowledge in managing musculoskeletal conditions. BMC Musculoskelet Disord. 2005;6:32.

12. Mitchell JM, de Lissovoy G. A comparison of resource use and cost in direct access versus physician referral episodes of physical therapy. Phys Ther. 1997;77:10-8.

Annonser

7 thoughts on “Utnyttja den kompetens som redan finns genom att slussa patienterna rätt från början

  1. Tack för bra artikel Ho Chan-Mei!
    När jag började informera allmänheten om skador på internet, vilket var i slutet av 2009, var informationen där inte bra, sett ur sjukgymnastens samt den vårdsökandes ögon (min bedömning). Informationen till allmänheten kom då framför allt från alternativmedicinen, från företag med bakgrund från läkarkåren samt från landstinget. Sjukgymnasten har ju inte ”behövt” berätta om vård ur sitt perspektiv för att få patienter till sin mottagning. De har ju stått i kö ändå, på grund av vårt märkliga monopolliknande ersättningsetableringssystem. Alternativmedicinens vinkling var kanske förväntad men landstingets information var en besvikelse då de ännu styrde allmänheten enligt gamla traditioner(?) först till läkaren då det gällde rörelseorganens skador och sjukdomstillstånd. Sista året upplever jag en tydlig förändring och för vissa skador hänvisar de patienten även först till sjukgymnast, det vill säga till den som både ställer diagnos och direkt erbjuder lämplig information och åtgärder vid dessa skador. Hos den specialiserade sjukgymnasten som är vårdens både förstainstans och specialistinstans får patienten både diagnos och skadan förklarad för sig samt behandling och instruktion av lämplig egenvård omgående. Titeln i sig, på den vårdgivare som patienten först träffar, är inte det viktiga utan det eftersträvansvärda är ju att patienten inte behöver gå kostsamma (sett i tid, pengar och lidande) omvägar för att få lämplig vård och information samt att allvarliga sjukdomar uppmärksammas så tidigt som möjligt. Internet har ju öppnat upp för alla att sprida information om vård. Därför är det trevligt att läsa dina väl underbyggda rader.

    • Tack för kommentaren! Mycket klokt sagt! Märker också av en förändring åt att de börjar hänvisa mer och mer. Kräver att vårdcentralerna blir tydligare i sina rutiner för vilka patienter de ska ta emot, så att hänvisande sjuksköterskor kan bli självsäkrare på att slussa trots att patienten vill träffa en läkare. Jag tror att det finns en viss rädsla för att man kan missa nåt, och då slussar de hellre till läkare ”för säkerhets skull”. Så jag tror mer utbildning i triage inom primärvården för ex. hänvisande ssk och tydliga triagedokument, ex. en handbok. Tror att det redan finns i vgregion, men vet inte hur mkt det används.

  2. Ho Chan-Mei!
    Blir glad när jag läser dina kloka ord! Nyckelpersoner/na är som du skriver ofta dem som tar hand om patienten i sjukvårdsupplysningen och här är det viktigt att den som sitter kan och vågar triagera rätt! LEON konceptet som jag hellre kallar BEON (bästa effektivaste omhändertagandenivå) är det vi måste sträva efter, då samhället konsumerar mer och mer sjukvård. MVH Pia Nilsson, leg sjukgymnast, med dr

    • Hej Pia! Tack för kommentaren! Diskuterade med 1177 angående ett annat ärende (om kiropraktik för barn), fick till respons att de inte har så mkt resurser för revideringar för 1177.se, och trolig källa som de på sjukvårdsupplysningen använder.
      På axelsmärta står det så här:
      ”Om man har ont i nacken och axlarna och inte blir bra på ett par veckor, bör man kontakta sin vårdcentral. Man kan också kontakta en sjukgymnast, naprapat eller kiropraktor.”
      http://www.1177.se/Vastra-Gotaland/Fakta-och-rad/Sjukdomar/Ont-i-nacke-och-axlar/

      Dels är det synd att patienten ska vänta så länge tills de söker vård, sen kan man fråga sig varför de ska söka en vårdcentral vid axelproblematik? Kan de inte gå till en sjukgymnast direkt?
      Och hur tänker sjuksköterskan när hen ska hänvisa antingen till en läkare, sjukgymnast, naprapat eller kiropraktor, Vem väljer hen när det står först att man bör kontakta sin vårdcentral…är inte det en onödig väg att gå för patienten? (ifall de inte behöver sjukskrivning då förstås…)

      Tror det är viktigt att vi sjukgymnaster kliver fram och erbjuder läkarna ett samarbete och visar vilken nytta vi kan göra för patienterna och för tillgängligheten på vårdcentralen.

      Mvh
      Chan-Mei

      • Det är ju skrämmande! Absolut direkt till sjukgymnast! På vg-regionen var jag med som konsult när det gäller riktlinjer för lat epicondylalgia. Då skulle man göra liknande riktlinjer för många olika diagnoser/symptom. Vet inte hur långt det kom men axlar är ett stort problem i dag som ofta diagnostiseras fel. På min vårdcentral hänsvisar sköterskorna till oss direkt och läkarna skickar pat till oss i de fall dem kommer t.ex på drop in mottagningen så just här fungerar det relativt bra. MVH Pia

      • Det är därifrån jag känner igen ditt namn 🙂 Jag var med på ett litet hörn som evidensgranskare i den gruppen för pfss, spänningshuvudvärk. Finns för rygg (akut/subakut och kronisk), axlar (subakromiell smärta) och nackproblematik. Det är ju behandlingsriktlinjer för sjukgymnaster, tyvärr inte behandlingsriktlinjer/vårdprogram som alla yrken kan ta del av. Hade varit önskvärt med behandlingsriktlinjer som riktar sig till hela vården. Sker mkt dubbelarbeten med att ta fram nya riktlinjer i resp landsting, bättre att samköra hela registret. Mvh Chan-Mei

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s